Dansk independent film er gennem det seneste årti vokset i styrke. Resultatet er flere film i bred distribution indspillet for midler, der ikke er hentet fra Det Danske Filminstitut. Meget tyder på, at den kritik, som dansk indie har givet af DFI, også høres på indersiden. Men samtidig har en parallel udvikling fundet sted i Sverige. Med mange ligheder har Svenska Filminstitutet også i Sverige sat sig hårdt på filmproduktionen. Derfor har det også affødt en reaktion i filmindustriens subkulturer. Ligesom dansk indiefilm har samlet sig i en forening, samler flere svenske producenter sig i Oberoende Filmares Förbund. I modsætning til Danmark har denne forening i år 30 års jubilæum. Den svenske indiefilm ser ud ad til ud til at være i bedre form end den danske, men det ser anderledes ud fra instruktør Henric Brandts synspunkt.

Henric Brandt er svensk indieinstruktør, har en række kort- og spillefilm på samvittigheden, og er medejer af det svenske filmselskab Branbomm film – en sammentrækning af efternavnene på de to ejere Henric Brandt og Stefan Bommelin. Kulturkapellet har spurgt Henric Brandt om hans interesser i filmproduktion og forholdet til den svenske film generelt. Brandt runder af med at sende en opfordring til den danske indiefilm: han vil gerne prøve sig ad i Danmark.

Hvordan vil du beskrive Brannbom Films profil som produktionsselskab? Kan du give et historisk rids over selskabets udvikling fra 1995 til i dag?

“Vi började i liten skala, jag och Stefan Bommelin, i 1995. Vi mötes på Fredrika Bremer Gymnasiets Media program. Redan första produktionen ihop så lämnade jag over kameran och filmandet till Stefan. Sen under skoltiden gjorde vi ett stort gäng kortfilmer. 2001 gav i oss på en längre film för första gången som 2004 blev klar och heter Overkill. 2005 började vi med vår nästa långfilm Död vid Ankomst. Under den inspelningen så mötte vi Rasmus Tirzitis. Så för att komma tillbaka till frågan, så är vi ett blandat gang med många olika kompetenser. Vi har vår olika styrkor och kunskaper och det gör oss till ett starkt sammansvetsat team. Vi har under årens lopp också gjort nya bekantskaper, men grunden, jag och Stefan och vi och Rasmus har varit den samma i snart 20 respektive 10 år. Vi anser oss själva vara duktiga på att sträcka våra resurser till max. Vår vision är den samma: att göra bra filmer. Det som har ändrats är våra resurser och team. Uppdragen har blivit fler och större och vår kundkrets har utvecklats.”

Hvordan ser du dig selv som instruktør? Hvad er din baggrund som instruktør og producent?

“Jag har ingen officiell utbildning som regissör. Mitt sinne för dramaturgi och personregi styrs till stor del från magkänsla. Jag vet hur jag vill att det ska se ut och sen så har jag under årens lopp fått träna mig på att på ett bra sätt föra fram min vision till de inblandade. Min vilja att berätta historier har varit konstant sen jag var 5 år gammal. Jag började i stor stil att regissera de andra barnen i sandlådan och sen var jag smart med att alltid vilja ha eller köpa chefen i alla leksaker. På så sätt kunde jag alltid styra de andra barnen på ett bra och enkelt sätt! Jag utvecklas för varje projekt och hittar alltid nya sätt att berätta historier.”

“Det var inte fören 1992 som jag hittade ett medium som jag kunde regissera i. Innan jag fick tag i min första filmkamera ritade jag serier. Men blev snabbt frustrerad över att jag ritade för dåligt och att processen var för långsam. Att skriva ett manus innan jag började rita rutorna var inget jag tänkte på då. Som producent började det mer som en nödvändighet än ett val. Det var jag som höll i inspelningen och därigenom blev jag producenten. Sen har det under årens lopp utvecklats till ett heltids jobb och nu är det fler filmer som jag är producent för än vad jag har regisserat. Producentrollen vill jag aldrig släppa då jag vill kunna ha överblicken och mandat att säga till om saker i de produktioner jag är inblandad i.”

Hvilke inspirationskilder vil du nævne som de mest centrale?

“Jag har flera. När jag var liten var det tre filmer som formade min odödliga kärlek till filmen. Det var Star Wars - A New Hope, Jaws och Superman the Movie. Star Wars är den mest centrala, men de där filmerna gav mig ett brett spektrum över film som jag vill göra. Sen så har Indiana Jones inspirerat mig mer än vad jag någonsin kan tro också. Regissörer är Spielberg högst upp på listan, sen finns där även Peter Jackson, Sam Raimi, Robert Rodriguez och Kevin Smith på listan över inspiration. Både filmiskt och personligt. Jag är en allätare av film; jag ser allt från Irrevesiblé till Bamse och tjuvstaden. Alla filmer ger mig inspiration eller ett varnande finger om att gör inte så här! Vissa filmer dock drar jag mig för att se som Human Centerpede och annat trams i samma stil. Där går det för långt. Precis som med A Serbian Movie där allt bara bygger på att vara så äckligt och motbjudande som möjligt.”

Branbomm Film opererer gerne inden for genrer som actionfilm og gysergenren. Hvad er årsagen til, at det netop er disse, I finder interessante?

Jag vill göra film som jag själv vill se och de är just de två genrena som jag gillar mest. Men det är aldrig rakt igenom rena action-filmer eller rysare, vi gör. Det finns alltid andra genrer i dem. Som man kan aldrig göra en riktigt bra komedi utan drama och man kan aldrig göra ett riktigt bra drama utan lite komedi. Sen är det också så att det finns en väldig brist av bra action och rysare i Sverige.”

Brannbom Film beskrives gerne som et ”oberoende” filmselskab. Kan du beskrive det nærmere? Hvad er Brannbom Film ”oberoende” fra?

“Det är lite samma där som med mycket annat vi gör.: Vi väntar inte på att få allt som man måste få för att göra film enligt de vanliga reglerna. Om vi skulle vänta på sponsring från SFI hade vi inte gjort en enda film. Vi söker sponsorer på andra sätt, vi gör crowdfunding, vi får hjälp av olika företag och föreningar som tjänar på våra produktioner via reklam i filmen och att vi även producerar reklamfilmer för företagen som betalning för varor och tjänster. Vi kör gammal hederlig byteshandel! Fördelen med det är att vi kan göra vilka filmer vi vill och när vi vill utan att ha producenter andandes oss i nacken. Dock så tar filmerna lite längre tid att göra. Som Vilsen har vi jobbat med i snart två år och förproduktionen var ännu längre än så. Men det man vinner i pengar förlorar man i tid och tvärtom.

Ser du paralleller mellem at være ”oberoende” i Sverige og idéen om at være independent (i fx USA)?

“Jag vet inte exakt hur det är i USA, men det finns en helt annan marknad för oberoende film där. Det är flera studios som börjat smått och blivit större och större enbart med att producera film utanför systemet. I Sverige och Norden finns det inte lika mycket pengar att röra sig med så vill man klara sig som oberoende här så behöver man sikta utanför landets gränser. Paralellerna finns men det är i microskala i här än på andra sidan atlanten.

Er der en stigende tendens til at være ”oberoende” i svensk film? Har du en fornemmelse af, om der gennem de seneste år er kommet flere ”oberoende” produktionsselskaber?

“Helt klart har det blivit fler oberoende filmer i Sverige som har både fått biopremiär och en hel del uppmärksamhet. Senast kom Vittra på bio som Stockholm Syndrome producerade och nu inom en snar framtid kommer flera filmer som är helt gjorda utanför det vanliga systemet. Så det här är en trend som kommer att hålla i sig. Branbomm vill producera filmer som man inte sett i Sverige förut så det är helt enkelt så att vi erbjuder filmer som normalt sätt inte produceras i Sverige.”

Hvilken rolle spiller Svenska Filminstitutet (SFI) i svensk film ifølge dig?

“SFI finns inte på min radar över huvud taget. Vi brukar skämtsamt säga att ingen produktion börjar inte förens vi fått nej från SFI. Det är en del av filmerna som jag är producent för som har sökt dit. Bland annat vikingafilmen Inferior. De fick nej med motiveringen det fanns för många såna filmer redan.”

“Vår oberoende till SFI är för att en snöboll har större chans i helvetet än att SFI sponsrar en thriller eller en action-film. Plus att de har inför regeln om att för att kunna få sponsoring över huvudtaget så måste du ha haft minst två filmer på bio. Så med andra ord måste vi ta in en utomstående producent för att kunna överhuvud taget vara med i tävlan.”

Der findes i svenske dagblade en kritik af SFI, som går ud på, at det er svært at være ny instruktør og producent i Sverige, og at det derved er svært at få statsstøtte til filmproduktion. Kender du til diskussionen, og hvordan stiller du dig i så fald til den diskussion?

“Känner helt klart igen mig i den artikeln. Det är moment 22 som jag nämnde i ovan. Det är nästan som att de inte vill ha in något nytt blod i branchen. Men så kan det väl inte vara? Eller...?!

Du har brugt Kim Sønderholm i en lille rolle i Död vid ankomst. Du har også samarbejdet med ham omkring Sinister Visions. Kender du til dansk independent film? I så fald hvad er din indtryk af den?

“Japp använt Kim Sönderholm som skådis och även producerat ett par kortfilmer till honom. Dansk film industri är miltals från den svenska. Det finns en anledning till varför Sverige anlitar en dansk regissör så fort vi gör en enda film som har lite mer avancerad handling än ”pojke möter flicka, flicka blir arg på pojke, pojke tar livet av sig, Flicka hittar ny pojke...”. Det är samma Beck, Wallander och trötta komedier som vi producerar i det här landet och när de försöker göra något lite nytt som till exempel Män som hatar kvinnor är det danska producenter, regissör, manusförfattare, klipp och kompositör. Er det verkligen svensk film? Dansk independent är också mil från den svenska. Det finns en annan mentalitet i Danmark som inte finns här.”

Du virker til at mene, at dansk uberoende film er nået længere end svensk indiefilm. Kan du uddybe dette lidt mere?

“Dansk film och tv är överhuvud taget är mer avancerad än svenska. Se bara på Förbrydelsen och mordkommisionen. De vågar vara lite annorlunda mot det vanliga säkra skräpet vi producerar i sverige i parti och minut. Och i Danmark finnas ett intresse för independent film. I Sverige känns det nästan som om man är rädd för att independent filmarna ska slå rot. Det är mer eller mindre omöjligt att få sponsring om du inte går in på en väldigt klassisk historia. Det känns som det finns en annan marknad i Danmark än i Sverige. Jag har dock inte haft nöjet att filma i danmark än, men det är högintressant i framtiden.”